Dansa ditt monster till min mjuka melodi
A fly at the window – a mosquito in the damp – looked puzzled with life. We are half alive, half asleep, wondering why we are; could we but grope out of this slimy bog, where we had sunk, into the light from which we fell, perchance we’d find our wings.
–William Gerhardie, The polyglots (1925)
Inte ens i 1700-talets Frankrike fick man duellera hur som helst. Det fick aristokraten Xavier de Maistre känna av när han under sex veckor sattes i husarrest, med sin hund och betjänt som enda sällskap. Upplevelserna blev till En resa runt mitt rum, en väldigt annorlunda ”reseroman” där han med skimmer i orden beskriver de mest ordinära föremålen som han har omkring sig, som om han sett dem för allra första gången. Romanens fåtölj blir till en station där han bearbetar dygnets nya sensationer. Det är just så som Andreas Bertilsson (född 1972, numera bosatt i Köpenhamn) har gjort musik före Det fysiska och det psykiska. Inom electronican, och då bland annat som Son of Clay, har han uppmärksammat vartenda småkryp till ljud och gett dem sin egen bearbetade dramaturgi.
de Maistre skrev fyra år senare, 1794, till ett kapitel i sin bok: han hade nu kommit fram till fönstret. På sitt nya album har Andreas Bertilsson också gått varvet runt. Han står vid ett fönster som ger så mycket mer än bara utblickar; det visar sig vara en skev och vacker spegel för eftertankar djupa som ren introspektion. Det fysiska och det psykiska är ett enastående album. Det finns ingen i dag – i landet där vi alla har fått lära oss att det fan inte faller några stekta sparvar från skyn – som gör musik som kränger och svänger såhär oväntat. Det här är ytterst emotionell musik som tar hårt, musik som, så som det heter i och om Don Quijote, ”är fläckvis galen, med ränder av klaraste förnuft”. Det här är skivan som Sverige har saknat.
I Gullivers resor från 1726 lider Lemuel Gulliver skeppsbrott på fyra mycket märkliga platser. Vad som är ännu mera märkligt är att Jonathan Swift här så precist inte bara beskrev Mars två månar utan också deras storlek och omloppsbana, hundra år innan de upptäcktes av vetenskapen, innan de egentligen ”fanns”. Den exakta beskrivningen av någonting som man inte riktigt kan peka på och ta på är en grundkänsla som går genom Det fysiska och det psykiska. Bertilsson berättar lite överraskande att albumet kom till parallellt med electronicaverket Paramount. På båda skivorna kombinerar han konst och musik och behandlar ljuden som skulpturala objekt som processats fram med sina fel och brister som fördelar. Men det är på Det fysiska och det psykiska som han börjar samla sin honung från flera olika blommor. ”Tidigare har jag haft ett extremt kontrollbehov vad gäller kompositionerna. På den här skivan har jag släppt tyglarna mer och mer och låtit folk bidra med sina egna ’röster’ inom angivna ramar och direktioner. Och från det materialet har jag plockat ut godbitarna på samma sätt som jag tidigare har sållat bland processat material”, säger han.
”Början och slutet”, som inleder skivan, är som gjord för den vackraste och mest skrämmande scenen ur Ang Lees The ice storm (1997) – ett stort buller, blått som natten, där det under den hårda skaren finns ett virrvarr av mjuka ljud, med fyra lager tramporgel som anger tonen. Bertilsson beskriver låten såhär: ”Jag vill att inledningen skall vara som en barriär som man tar sig eller tvingas igenom, allt utifrån lyssnarens personliga erfarenheter och referenser. Och där på andra sidan utspelar sig resten av skivan.” Det känns som när Alice trippar in i Spegellandet i Lewis Carrolls Through the looking glass. När boken kom ut 1872 fattades för övrigt en bit av den ursprungliga texten. Illustratören John Tenniel, som annars gick med på allt, kunde nämligen omöjligen föreställa sig en gigantisk geting i peruk, än mindre att teckna den. Andreas Bertilssons musik räds inte några underligheter.
Sofia Dahlgren gav honom sin drömdagbok och ur den klippte han ihop en ny historia. Bertilsson gör också här en referens till electronicans cut and paste-teknik samt till William S Burroughs. Kombinationerna har blivit till nya berättelser, fulla av småsurrealistisk spleen med käppar i lyckans hjul. Under arbetets gång satt han och lyssnade på Bob Hund och det gav honom idén att kontakta Thomas Öberg. Det visade sig vara ett genidrag. Han tackade först ja till att vara med på en låt, men kom sedan att medverka på hälften av materialet. ”Jag har verkligen försökt att förändra mitt vanliga uttryck och hittade ett andrum som känns behagligt”, konstaterar Öberg. På något sätt känns det här samarbetet som början på en lång vänskap.
Öbergs texter – som den vän av oordning han är – är så livliga och generösa och humana. Så visa och fulla av rörande berättelser och bisarra hugskott, så berikade med excentriska kunskaper om sant mänskliga känslor och om mänskligt liv som ibland strular ur. Han tycks veta det mesta om själen och dess fakulteter. På de tre spåren som han har skrivit texten till visar han vilken fantastisk bärare den mänskliga rösten kan vara. Thomas Öberg är egentligen ingen medveten humorist, han är roligare (och sorgligare) än så. Det sprakar om hans språk. Han säger att texterna kommer ur en ”djup desperation och frustration”, men man pratsjunger inte rader som ”Att var och en av oss blir tilldelade en personlig representant för det omöjliga” och ”Det kanske finns plats för både blommor och utslagna i vår gemensamma trädgård” utan att själv njuta av det. I Öbergs Sverige står alla på gästlistan och då menar han alla.
I sitt jätteverk The anatomy of melancholy (1621) skriver Robert Burton: ”All my joys besides are folly/None as sweet as melancholy.” För som så många andra skapande svenskar är inte melankolin någonting som är inplanerat i Bertilssons musik, den bara finns där. Som han själv uttrycker saken: ”Melankolin finns i musikens mellanrum, det är din egen melankoli som du hör.” Likt de japanska melonodlarna, som får fram världens bästa meloner, sovrar Andreas Bertilsson bort alla onödiga groddar och han har full digital kontroll över sina jordnära ljud. Den musik som har vuxit fram med Det fysiska och det psykiska är ett nytt ljus, ett par nya vingar, ett nytt kapitel.
Tintin Törncrantz, september 2007
www.komplott.com
www.andreasbertilsson.com
Unable to start playerYou need Flash and Javascript enabled to prelisten tracks.
Get Flash here.
If you like this release, let other people know about it.
Bookmark this release or add it to your startpage so you'll remember it.
Walk Into The Fire
Reborn
Evolution
Boss For Leader
Alert
Awake
Visions of the End
Sea of Infinity
Negation of Life
DEMO Master
Reaping the Demo(n)s
Silbergrauer Staub
Septem
Mustan Auringon Riitti
Farväl Gullmarsplan
Till Minne Av
EP Phone Home
The Nordic Sound (192kHz)
Every Nook and Cranny
Make Do & Mend - Volume Two
Du är allt instrumental
Fifteen Minutes
Lonely-Lonely
Första Svensken i Rymden (Radio Edit)
Camping
Vipp-på-rumpan-affärn
Bang
Giftig (instrumental)
Keep Ballin feat. Daniel Dermes
O Gud ge mig frid 
Coupe d'europe à Geoffroy Guichard
Melodifestivalen (The Theme)
Wash Away
Kommer Ifrån (Instrumental)
vem har sagt
No love lost, David
We Is
Where has it gone, all the beautiful music of our grandparents?
Plötsligt händer det inte
neo violence 7"
Allt det här
Steppin' Out / Louder + Remixes
Fragment
always on my mind
Fullproppad, listtoppad, livrädd & uppstoppad!
Allt jag gillar upphör
no way down
With its dark tail curled 'round the garage
Longing remixed
Be glad you are only human
jj no° 1
Hälften dör av fetma
The moron
The Origin Of Gender