EN SE DE
  • Hallå Sverige!
    Så var det dags för den glada plattan.Jag lovade ju att det skulle bli
    en glad efter den förra, deppiga. Den här kändes glad när vi spelade in
    den i alla fall.
    Vi var otroligt taggade, hade skramlat runt med detta fantastiska
    band, Jonny Dunders Elektriska Cirkus, genom Sveriges avlånga
    avloppsdiken, när vi gick in i Chrille och Ulrikas lada i Löderup.
    Solen stod fortfarande i zenit över Sandhammarens alla Björna
    Ranelidlookalikes, det var under 5 dagar i Augusti vi gjorde denna
    milstolpe i den svenska vispopen.
    Vispop vill ingen spela. Det är därför vi gör det.
    Vispopen är det nya hippa. Den som dissar vispop ska få med oss att
    göra.
    Vi är Jonny Dunders Elektriska Cirkus och vi är Vispopens Kungar.
    Vi kan Cornelis. Vi kan Allan. Vi kan Västerbrokören.


  • Stefan Sundström släpper snart sitt nya rockigare album Fem dagar i augusti och den reggaeinfluerade sommarsingeln Korintierbrevet är ett första smakprov från den. Stefan kommer att åka ut på en höstturné med start 3 september på Katalin i Uppsala. Sällskapet kallar sig då Johnny Dunders Elektriska Circus.



  • Andrasingeln från Steffes superstarka album som fått näst högsta betyg i bl a Expressen, Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet.

    "Det är den här skivan Winnerbäck försökte göra senast och som Kent nån gång borde göra." /Per Hägred, Expressen

    Grammisnominerad årets visa.


  • Jag slog mej i huvet förra hösten-cyklade omkull, jag var på väg hem till Miss Li, hon skulle ha fest.
    Tappade minnet och nästa grej jag minns är hur dom körde opp mej från operation,13 stygn.
    Så jag hamnade inte på nån fest hos miss li, men jag fick en fin hjälm samt möjlighet att i lugn och ro beakta mitt liv.
    Detta resulterade i hör och häpna 38 låtar.
    Dom la jag i 2 högar, en lessen och en glad.
    Eftersom man alltid ska spara det roliga till sist spelade jag först in den lessna plattan, det är den ni nu får.
    Men den är vacker.
    Mycket beroende på mitt samarbete med producenten Sebastian Aronsson, jag var ute och fyndade och ramlade över honom.
    Han är ung och var barn när Kraftwerk och annan synthmusik behärskade luftrummer och detta har format honom, samt även denna skiva.
    Jag har ju alltid hatat sånt där, men när fan blir gammal blir han som bekant religiös.
    Ni som nu säjer Åh vad han sjunger bra, inte visste jag att Sundström kunde sjunga, så säjer jag bara ta er i arslet, det har jag alltid kunnat.
    Plattan är allvarligt menad, även om ironi inte alls är en utdöd konstform som dom allra trendigaste förståsigpåarna påstår, det är inget som kommer och går,
    ironi och sarkasm har alltid varit ett sätt att stå ut med den här världen.
    Hare bra
    Stefan Sundström